Skridskoåkning,lärare och visdom!

Hej på er igen!

Var kväll som jag går in här så är min hjärna som ett oskrivet blad.

Det jag skriver kommer helt spontant ur mig.

Jag har många tankar och många åsikter,och det är inte min avsikt att sprida dynga eller liknande.

Hellst vill jag skriva om saker som värmer hjärtat,minnen eller som kanske får er att le, eller något jag vill trycka på.

Ikväll har jag suttit och tittat på "Stjärnor på is" finalen.

Och jag tycker verkligen rätt deltagare vann.

Tänk att kunna åka skridskor på det viset...

I min barndom så var skridskoåkande en stor pina för mig.Jag fick aldrig styrkan eller ballansen att stå på ett par skridskor.Mina vrister bara vek sig.

Minns särskillt de fruktansvärt jobbiga gymnastiktimmarna när jag blev tvingad att ta på mig ett par skridskor och tvingad ut på isen.

Där var jag, hängande i rampen med en gymnastiklärare som försökte dra mig ut på isen.Jag grät och det värkte i mina vrister.

Jag visste inte då att jag har ett syndrom som gör min bindväv svag i kroppen.Jag är än idag mycket svag i mina vrister och i alla mina leder.

Men det är hemskt att man skall behöva tänka tillbaka på sina gymnastiktimmar i skolan som en stor pina.

Jag minns än idag mina tårar och mina ursäkter för att försöka slippa gymnastiken.

Tänk er bara att hur det känns att tvingas spela Basket när man vet att fingrarna i handen går av om jag tar emot basketbollens tyngd...

Så tyvärr finns det ingen glädje alls när jag ser tillbaka på mina gymnastiktimmar.

Jag hoppas verkligen att skolans gymnastik i dagsläget har utvecklats.Det finns ju så mycket man kan göra. Alla sporter är ju inte menade för alla människor.

Jag minns andra saker från högstadiet med.

Jag minns biologiläraren som var kommunist.Han talade mycket om alla elevers lika värde men behandlade eleverna helt olika.Han hade föresten världens största ryss-mustach!

Jag minns min lärare i NO.Han hadde hemsk armsvett och ställde sig naturligtvis bakom en när man satt och lutade sig över en mot bänken...Man fick riktigt frossa i hans armsvett...

Han fick föresten en deodorant i avslutningspresent av oss!

För att inte tala om vår svenska lärare...Hon var som en vimsig höna med världens största glo-ögon som höll på att poppa ut huvudet på henne när hon tittade på en.

Hon blandade ihop elevernas slutbetyg så att när vi hadde haft betygssamtal så fick vi varandras betyg..Jag fick ringa upp henne och be att få mitt rätta betyg.

Och så minns jag en lärare i kemi som totalmisslyckades med alla sina experiment han skulle visa oss.Men han var annars helt underbar och tog gärna en fika med sina elever på fritiden!

När jag tänker tillbaka på detta så är jag så himla glad att jag är 41år och slipper allt sådant!

Så till er som ännu kämpar med lärare och skola och annat, er tid kommer!

Och de knepiga personer som inte klarar av lärar rollen kommer man att minnas som komiska och pinsamma personer i framtiden.
Men de lärare som delat med sig av sig själv och gett allt och verkligen är intresserade av vad de gör, de tar man med sig i hjärtat som sina förebilder!

När jag skriver detta så låter det som jag har haft flest knasiga lärare.Och en viss tid på en viss skola så var det så.Men jag har gått på andra skolor med helt underbara lärare.

Minns en lärare jag hade när jag gick estetisk linje.

Vi satt alla och ojjade oss hur fult vi målade.

Då sa hon:

-Det finns inget som heter fult.Det finns bara olika stilar!

Henne och hennes visdom har jag tagit med mig i hjärtat hela livet!

God Natt!