Några smakprov från min barndom

Ikväll är det stormigt värre ute.
Rutorna i mina fönster bågnar och tv sändningarna stannar upp hela tiden och bilden fryser sig.
Idag har jag och sonen vart och hälsat på min far.Han bor i ett äldre hus mitt inne i Visby.Det är mitt barndomshem och många minnen har jag kvar från de år jag bodde där.
Jag minns mitt rum med utsikt över havet där jag ibland satt med benen dinglande ut genom fönstren (på andra våningen).
Jag minns mina bröder plundra mitt dockskåp.Jag minns mina bröder måla sig gröna med tvålkritor (de lekte hulken).Och jag minns min ena bror sparka av mig två revben med en av sina träskor.Jag minns hur jag själv kräktes över min ena bror när jag drog upp knäna mot magen efter att ha svept ett stort glas Oboy när jag svingade mig i en av pelarna i vår spiraltrappa och min bror satt under mig.
Varför minns man ofta de riktigt sjuka sakerna i sin barndom?
"Kom ihåg gårdagen, dröm om morgondagen, lev i nuet!"
När jag ser tillbaka så anser jag mig själv inte vara riktigt normal!Det kan jag omöjligt vara.
Och tänk att mina två små hemska tvillingbröder har växt upp och blivit vettiga människor som jag numera verkligen vill umgås med för att jag verkligen älskar dem.Vem hade trott det när man var yngre?
Numera så lever nog båda mina bröder ett mer normalt familjeliv än vad jag gör.De har allt det där som man egentligen borde ha när man nått min ålder, en familj, en egen bostad, bra arbeten och fina bilar, datorer mm.
Men allt detta unnar jag verkligen mina bröder för jag vet att de inte alltid har haft det lätt och att de verkligen har fått jobba för att komma dit de är idag.
Jag själv har nog omedvetet blivit den udda person som jag är idag.Jag har aldrig velat följa strömmen och vara som alla andra:
"Endast döda fiskar flyter med strömmen"
Jag minns mig själv bära en blond peruk till skolan i årskurs fyra för att jag tyckte det var snyggt,Jag minns mig och min dåvarande bästis klättra på taknocken med en hink med iskallt vatten som vi sedan hällde ner på grannsonen när han kom hem ifrån skolan...(Men jag minns också hans hämnd..vattenkrig var dag när jag kom hem från skolan)
I min barndom så var vi mycket ensamma hemma.Min far var till sjöss och min mor jobbade heltid.Det innebar mycket tid för tre syskon att göra bus på...
Jag vet inte vilket vi gjorde mest, busade eller kivades?
Medans jag nu har skrivit detta så har blåsten tilltagit ute.Min son var lite osäker när han skulle gå och lägga sig och sa:
-Mamma, bör vi inte stänga av allt elektriskt innan vi lägger oss, som vi gör när det är åska?
Men jag sa att han inte behövde oroa sig för åska den här årstiden.
Men däremot kan det nog lätt bli strömavbrott.
Alldeles nyss hörde jag ett brak och ett skrapande utanför ytterdörren.Det var sopborsten och sopskyffeln som gjorde en glidflygning in över loftgången utanför min lägenhet.Den flög med destination mot min ytterdörr.(Nu kanske ni som inte bor på Gotland just nu förstår att det verkligen blåser jätte mycket här nu)
Jag lägger med en riktigt sanningsenlig bild på mitt "rätta jag" från yngre dagar.
PS:Glöm inte att kolla in mina vampyrtänder på bilden!(Bildbevis på att den som skriver detta är född exakt kl.00.00 natten mellan den nionde och tionde Juni 1967 under fullmånens sken!
God natt