Tilbakablick på riktigt oväder

God kväll igen!
Ännu en dag och ännu en blogg...
Jag vet egetligen inte varför jag inte kan skriva blogg på dagtid.Tror att det kanske är för att omgivningen stör mig när jag får andra vardags saker i tankarna.
Pä kvällen när sonen har lagt sig och det är tyst och lungt omkring mig så kan jag sätta mig här och samla tankarna och skriva.
Idag kom snön till Gotland.Det är oerhört vackert att se på, men jag skulle egentligen föredra att leva utan den.
När jag var yngre så blev jag helt till mig när det kom snö och ville genast ut i den.I min barndom så drog man fram pulkan så fort man såg en snöflinga!Och för att inte tala om det klassiska:När man hade vart ute bra länge och levt om i snön, så gick man hem och drack varm choklad!Tror aldrig att varm choklad smakat så gott som då!
Men nu nöjer jag mig gärna med att betrakta snön från mina fönster.
Men tänk ändå vad vi svenskar är lyckligt lottade med de väder vi har...
Jag kommer aldrig att glömma åskvädren i Wisconsin när jag bodde där.
Här i Sverige så kanske blixten slår och sedan så räknar vi sekunder efteråt tills vi hör åskan ljuda.Men i USA så var det en massa blixtar samtidigt som slog en här och en där.Dessutom så såg man blixtar som gick mellan varandra på himlen samtidigt som andra slog i marken.Jag minns den amerikanska familjen jag bodde hos den första tiden i USA.De bodde ute på landet.När det första ovädret (som jag upplevde i USA)drog in över Wisconsin, så drog mamman i familjen med mig ut på verandan för att beskåda spektaklet.Jag trodde att jag skulle kunna sitta där och räkna mellan blixtarna och att de bara skulle slå långt borta och lite då och då.Men så var inte fallet.Hela himlen förvandlades till ett blixtrande nätverk och då kan ni själva förstå hur åskan som följde lät.Dessutom så följdes alltid dessa oväder av tornados.Jag vande mig aldrig med åskvädren och grät ofta så jag skakade.Samtidigt så var den amerikanska familjen helt ko-lugna.De användebåde tv och telefonerna som vanligt fastän blixten slog så att telefonen ringde till vart gång.Hu!Jag får ännu gåshud fastän jag sitter här och enbart tänker tillbaka.Sen var det de här tornadona som kom...En morgon efter ett åskvänder som fått mig att gråta mig till sömns, så hade en tornado gått precis bredvid huset där jag bodde.Den hade ryckt upp familjens gamla ek som stod bredvid huset.När jag sen kom ut så såg jag en öppen gång genom skogen där tornadon passerat..Huuuu!
Jag minns även ett fruktansvärt ovänder som kom när jag flyttat till lägenhet där.Det var mitt på dagen och tv kanalerna hade en liten bild i rutan som kom upp när det var tornado varning.De sände med jämna mellanrum beskrivningar på hur man skulle bete sig om det kom en tornado för nära.Man skulle ta med sig madrasser och gå in i badrummet sa dom på tvn.Badrummet med sina (få) rör skulle skydda bättre än de andra rummen.Men just den dagen så slog blixtarna verkligen runt huset och jag satt vid ett fönster och såg en jätte tornade torna upp sig i horisonten.Jag ringde min mor i Sverige och grät och berättade om läget.Tur nog så hadde hon is i magen och talade lugnande till mig, och till slut så passerade ovädret och jätte tornadon missade oss!
Men jag glömmer det aldrig aldrig.
Döden är inte det värsta utan fruktan för döden./ George Bernard Shaw
God natt!