Sweinglish cardgames

Var hälsad alla där ute!!!
Sitter här ikväll och funderar på pinsamma situationer i mitt liv.Och jag lovar att de finns massor av dem...Suck!
Det kan ju faktiskt vara ganska så roande att läsa om pinsamma situationer så länge det inte involverar en själv.
När jag hade fyllt 18 så tyckte mina föräldrar att det var dags att jag lämnade boet.
Själv hade jag ingalunda planer på någon form av förflyttning mer än till utelivet på kvällarna.
De skickade mig att studera intensiv engelsk linje i Sigtuna.
Min mor körde mig i bil ända fram till dörren på internatet.
När vi knackade på så flög dörren upp och en amerikansk kille med stort skägg och tjocka glasögon hängde ut genom dörren.Han presenterade sig som "Steve"
Jag kunde inte ta ögonen från honom.
Jag undrade vad det var för typer som verkade bo på det här internatet.
Steve plirade på mig ut genom sina centimeter tjocka glasögon.Han liknade verkligen ugglan "Helge" i barnserien "Från A till Ö" som jag såg på tv som liten.(Jag tänkte att nästa person jag möter ser säkert ut som "Hedvig" i från samma serie...ha ha ha!)
När sedan Steve öppnade munnen så talade han amerikansk engelska.
Jag hade visserligen läst särskilld engelska i skolan, men jag hade aldrig använt mig av den.
Jag riktigt kände grodorna hoppa ur min mun när jag sa det lilla ordet "Hi".
Steve följde mig till mitt rum och min mor åkte hem till Gotland.
Där satt jag ensam på mitt rum och grät.Tyckte verkligen synd om mig själv då.Jag hade verkligen känt en extra klump i magen när Steve hade berättat att alla som bodde i samma hus som jag var amerikaner.
Nu skulle alla skratta åt grodorna som hoppade ur min mun var gång som jag öppnade den, tänkte jag.
Min mor hade ställt vissa förfrågningar om tvättstuga och liknande faciliteter innan hon åkte.Stevs kunde inte svara på vart dessa låg utan sa att han skulle be någon av de andra visa mig detta.
När jag suttit en bra stund och tyckt hemskt synd om mig själv, så knackade det på dörren.
Utanför stod en hippie.
Hippien utanför min dörr sa att han ville visa mig tvättstugan.
Jag undrade vad jag gjort för att förtjäna att hamna på denna skola som verkade vara fylld med enbart udda amerikaner.(I alla fall sett så ifrån mina ögon)
Hippien visade sig vara riktigt rar.Jag stammade fram att "jag did not speak very good english."
Han svarade att det gjorde inte så mycket.Och om jag undrade något så kunde jag bara fråga honom så skulle han hjälpa mig.
På kvällen så knackade han på min dörr igen och sa att vi alla skulle träffas i matsalen.
Jag följde med honom ut till de andra.Det var en hel grupp med amerikaner.Alla ställde de en massa frågor till mig och undrade vänligt och lite nyfiket vart jag kom ifrån.Marty, min hippie-vän förklarade för de andra att jag var en shy girl.Men jag sa då att jag förstod vad de menade.
Men det skulle jag inte ha gjort...
De frågade om jag ville vara med och spela kort.
Hur skulle jag som knappt vågade öppna munnen förklara för dem att jag var en usel kortspelare.Så slog mig tanken att jag var duktig på att lägga patiens i alla fall!Kanske kunde jag visa dem en patiens som jag kände till!Men vad hette nu patiens på engelska????
Så på knagglig engelska så sa jag:
I am not so good at playing cards, but i know how to play with myslef!!!!!
(Sex är Guds sätt att skämta med människorna.)
Även om dessa amerikaner var oerhört trevliga och var oerhört imponerade när man försökte göra sig förstådd, så pikade de mig under alla mina år på skolan.-Look, here comes the girl who knows how to play with her self!
Men jag hade i alla fall bidragit till att sprida många leenden på skolan!
Nattis