Halsfluss och hyllning!

God kväll igen!
Här har det vart fullt upp.Min son ligger just nu i halsfluss.
När min son får hög feber så blir jag så orolig.Han har fått sova i min säng så att jag har kunnat kontrollera hans febertoppar och lähha våta handukar på hans lilla panna.
Under sådana omständigheter så får både vänner och min blogg stå tillbaka.
Men ikväll så är i alla fall sonens feber lite lägre, så han har somnat lungt.
Så jag får passa på att titta in här i bloggen och skriva av mig lite.

Ikväll så funderar jag lite kring hur man hyllar en person som fyller år.
Här om dagen så skulle min far gå och gratta en granne som fyllde 91 år.
Han köpte med sig blommor och en tårta och så ringde han på hos grannen och började sjunga:
-Ja må han leva, Ja må han leva, ja må han leva uti.....(här uppstod problemet..)Skall man hylla en 91 åring och önska honom att få leva uti hundrade år???Det är ju inte alls många år som man då önskar honomm att leva..Ha ha ha!
Min far kom visserligen av sig lite i sin hyllninng, men han löste det med att sjunga att han skulle leva i 200år istället.
"Uppriktighet är inte att säga allt man tänker utan att mena allt man säger"
När jag var liten och fyllde år så sjöng man:
-Vi grattulerar, vi grattulerar, vi grattulerar lilla Mezzzanina idag.Med blommor och med blad, vi firar denna dag.Hurra, hurra för Mezzzanina idag!
Men det ligger nog lite mode i vilken hyllnings sång man använder.
Här om dagen så rinngde jag min bror i Göteborg.Han firade sin lilla son som fyllde två år den dagen.
Där sjöng de:
-De är ingen vanlig dag, för det är Viggos födelsedag...
Ytterligare en födelsedags sånng som jag inte kan hela texten på.
Sedan kan man ju fundera på det här med att ge en gåva till födelsedagsbarnet.
Och utåt sett så är folk ädla och säger att "Det är tanken som räknas".
Men är det verkligen så? Skulle man till exempel kunna gå till jobbet eller till vännerna och få frågan:
"-Hur var din födelsedag da?" och så svarar man:
-Jo min make firade mig med en tanke...ha ha ha!
Nu har jag ingen make, så jag behöver inte vara tacksam för små tankar.Men jag har en underbar son.Och ärligt så kan jag säga att det aldrig någonsin kommer att finnas någon present som kan kommma i närheten av de presenter som han har gjort till mig.Jag blir lika rörd var gång.
"En liten gåva är bättre än ett stort löfte"
God natt allihopa!

Kattkul i lägenheten!

Hej igen!
Jag saknar min stationära dator sååååå.Där har jag bilder och annat som jag kan använda och lägga in i denna bloggen.Sedan är det urjobbigt att skriva på detta pyttelilla tangentbordet som jag skriver på nu.Jag kommer åt fler tangenter än de som är menade, så ibland sitter jag här och har skrivit ett långt blogginlägg och så råkar jag komma åt någon tangent som raderar bort allt.
Det finns inte ord för hur arg jag blir då...
Nu skulle ni inte vilja se hur mitt vardagsrum ser ut..Jag skall få in nya golv i flera rum i lägenheten på Måndag, så jag har röjt ur sonens rum och staplat alla hans möbler och leksaker i vardagsrummet.Imorgon så skall jag tömma mitt eget sovrum och även dessa möbler skall jag stapla samtidigt här i vardagsrummet.Katterna tycker det är toppen.Vilket paradis nya höga höjder(bokhyllorna) med nya vyer där man kan klättra och utforska!Matte borde göra sådana här spännande förändringar i lägenheten bra mycket oftare!
För att inte tala om vilken spännande jakt vi har haft i lägenheten ikväll!Det finns ju så många nya ställen att leka kurragömma på nu bland möblerna.Vi slinker under allt och matte hänger efter och verkar arg.
Matte vill alltid att katterna skall följa med in och lägga sig när hon går och lägger sig.Och det brukar vi göra mycket snällt vanligtvis.Men när det sker en sådan här spännande förändring i vårt hem så är det roligare att klättra omkring och se om man kan hitta någon mysig plats att brottas med kompisarna i den nya omgivningen.
Men matte är nog inte så glad.Hon vet ju att om hon inte har oss med i sovrummet på natten så passar vi ju på att ha party hela natten.
Vanligtvis brukar det vara så att om matte någon gång av misstag går och lägger sig utan att ta med oss katter, så brukar vi roa oss kungligt i lägenheten.Det kan innebära seker som att tugga i oss de få växter som matte har kvar (vi hjälper även matte med att gräva ur den där gamla jorden som hon har i krukorna),och så försöker vi förståss att hitta den där soppåsen som matte inte gärna delar med sig av(snålt tycker vi, varför skall hon ha allt gott för sig själv?)Sedan passar vi på att utforska de platser som matte själviskt nog inte låter oss vara på när hon är vaken.Och skulle man få lite tråkigt så kan man ju alltid prova att hänga sig i mattes bordsduk i vardagsrummet.Då brukar en massa skojiga saker som till exempel pennor eller ännu bättre suddegum ,trilla ner.En annan favorit är att dricka ur vattnet och aromaoljan i aromalampan på bordet.(Det är föresten en av Pärlas smakfavoriter.Hon gillar annars saker som handkräm och parfymer som folk har på händerna)En annan kär favorit att roa sig med är att bita och tugga på allt som är lite katt-tugg-vänligt.Det kan ju vara växter men annars duger skosnören (dom är riktigt goda att gnaga av) men även tunna kablar duger.Flippen är speciellt förtjust i mobilladdningskablar, men vi har också gnagt av en tunn elektrisk kabel till en löjlig takmobil-lampa med lysande delfiner som matte hängt upp.Urje och lilla Ebba tycker däremot bätte om att tugga sönder lill husses lego som alltid ligger på golvet.Det bara ligger där och då måste det ju varamenat för oss katter.Dessutom så har ju legobitar rätt storlek att leka med, så Ure brukar hämta med sig det till sina favoritplatser.Vi förstår inte varför lillhusse för sådant oväsen när han ser hur kul vi katter kan ha med lego!
Urje har föresten upptäckt en jätte kul pryl som lillhusse fick i julklapp.Han kallar det för "hellikopter" men Urje vet att det är en trollslända som han måste jaga.Ha ha ha, man känner väl igen en trollslända va!Sen får lillhusse kalla den vad han vill)(Dessutom så flyger den ju och stannar så där retfullt i luften.Urje bara vet att han måste ta den.Han har memorerat vart husse förvarar trollsländan.Den ligger i en jätte god kartong som Urje har börjat bita hål i.Och häromdagen så fick Urje tag i trollsländan genom kartongen och bet stärten av den.Lillhusse skrek något om att han hittat Urje med en propeller i sin kattkorg.Men vi fattade inte vad han menade?Borde Urje inte ha fått lite beröm när han nu äntligen åtminstonde fått tag i en liten bit av den där retfulla trollsländan.På sommaren när vi är ute på altanen då brukar matte bli alldeles till sig när vi ttar en trollslända, men inte nu inte.
Människor är bra konstiga.
/
Molly

Klappa Pärla!

Kära vänner!
Ikväll skriver jag lite kort här på min blogg.Men jag har lagt in katten Pärla i sidan av min blogg.Hon uppskattar verkligen om ni kliar lite på henne. Glöm nu inte bort det när ni läst detta.
Hon är dessutom oerhört intresserad av er muspekare.Kolla så får ni se!
Natt-kramar från en trött Mezzzanina

Humor av olika slag

God kväll igen!
Sitter här inslagen i en varm filt medans vinden viner in under fönsterkarmen.
I natt så sitter jag och funderar på olika typer av humor.Och tänk hur humorn kan skilja sig i olika länder.
Här i Sverige så har vi ibland en lite klurigare och mer långsökt humor.Det brukar inte duga med en tårta i ansiktet för att få den vanlige svensken att skratta.
Men tårtan i ansiktet är ett prakt exempel på amerikansk humor.Den amerikanska humorn är ofta ganska naiv och okomplicerad och lättsam.Lägger med några typiska amerikanska film titlar:"Ett päron till farsa","Brudens far","American pie","Ensam hemma","Den där Mary".Några skådespelare som jag speciellt tänker på då är Steve Martin,John Candy,Eddy Murphy,Jim Carrey
Det är ganska simpel humor som ändå är lättroande och som kan tilltala olika ålderskategorier.Amerikank humor kan ibland kännas lite fånig då ämnen som till exempel sex utåt sett skall vara lite falskt "tabulagt".Lägger med en liten film med Jim Carrey som ett typiskt exempel:


Men tar man sig sedan en titt på den svenska humorn så är den ganska så annorlunda.
Svenskarna gillar att göra parodi på sig själva.Ett exempel på detta är tv serien "Svensson Svensson".Tänker också på filmen "Torsk på Tallin" med skådespelaren Robert Gustafsson.Så finns det en nyare typ av svensk humor.Tänker då genast på Fredrik vilkingsson och Filip Hammar som gjort programmet "100 höjdare".Där får man titta in i mycket annorlunda personers vardag.Jag själv har vart mycket road av dessa programmen.Personerna som visas är ofta udda svenskar med mycket annorlunda beteenden och intressen mot vad vi är vana vid.Här ett par exempel:








Sedan har vi den engelska humorn med filmer som "Monty Python","Mr Bean" och med skådespelare som John Clease,Rowan Atkinson,Michael Palin i täten.Den engelska humorn kan man verkligen kalla "sjuk humor" med innehåll som ofta är mindre rumsrent.
Jag lägger med ett filmklipp från filmen "The party" med skådespelaren Peter Sellers.Detta anser jag vara en av de roligaste filmer jag har sett i sitt slag.Och jag kommer aldrig att glömma den.


God natt!

Mjuk konstnärlig sensualism

Hej igen---
Ikväll sitter jag och ser en av mina favoritfilmer.
"Flicka med pärlörhänge".Filmen baserar sig på boken skriven av Tracy chevalier.För dig som inte vet det så existerar denna målning på riktigt.Målningen är gjord 1665 av Johannes Vermeer och ingår i samlingarna på museet Mauritshuis i Haag, Holland, där Wadum var verksam under många år.

Filmen utspelar sig i Holland på 1600-talet och är en blandning av mjuk konstnärlig sensualism och livets hårda verklighet..
Jag har även läst boken.Ofta så är filmer bara kalla speglingar av böcker.Men inte i detta fallet.
Det handlar om en flicka (Griet) som flyttar från sin familj för att de är för fattiga. Hon jobbar som piga åt en rik familj där mannen i huset heter Johannes Vermeer och är en berömd målare. Både barnen och frun är extremt bortskämda och hela filmen bygger på att Griet hela tiden kommer närmare Johannes. Hon får så småningom vara med på en av hans målningar vilket inte är särskilt uppskattat av frun. Filmen slutar i ovisshet.

Cornelia är en av Johannes och Catharina Vermeers döttrar. Hon är väldigt retlig och lik sin mamma, inte bara till sättet utan också utseendet. Hon märker att det är väldigt spänt mellan hennes mamma och Griet. Cornelia gör allt för att få sina föräldrars uppmärksamhet och för att få bort Griet. Hon anklagar Griet för stöld och förstör för henne hela tiden. Hon tycker att hennes pappa ägnar för mycket tid åt Griet istället för åt henne, Catharina och syskonen.Man kan inte heller låta bli att reflektera över spänningen mellan konstnären Johannes Vermeer och flickan Griet.Är hon enbart piga i huset eller har hon ett annat värde i konstnärens ögon...Avgör själva.

För er som inte har sett filmen eller läst boken så rekomenderar jag båda varmt.
Denna typ av film som är en blandning mellan vacker mjuk sensualism och konstnärlighet växer inte på träd.Det får en verkligen att tänka till,stanna upp och fundera en extra gång när man ser porträtt från andra tidsåldrar än den tid man själv lever i, och fundera på vem människorna bokom porträtten egentligen var?Det finns egentligen inga gränser vart fantasin kan ta en!
God natt!

En hemlighet eller ett stort förtroende

Hej på er alla!
Idag när jag skulle logga in mig här på bloggen så hade sidan bytt namn från "Blogspot" till "Blogger".Jag hittade helt enkelt inte min egen blog i mina bokmärken så att jag fick söka den på nätet.Ja ja, men huvud saken är att min blogg finns kvar snurrande i etern!
I natt så vill jag skriva lite om hemligheter och stora förtroenden.
Då undrar ni säkert vad jag har för anledning att skriva om dessa ämnen?
Jo jag väljer att göra det för att en god vän till mig valde att anförtro en stor hemlighet för mig för några kvällar sedan.Tro nu inte att jag tänker sitta här och avslöja den, för så är inte fallet.
Men tänk
ändå vilken ära det kan vara att få vara en som tar emot ett stort förtroende eller en riktig hemlighet.Det gäller verkligen att vårda det ömt och om det är en hemlighet, att låta det förbli så.
Ibland så frågar jag mig vad jag har gjort för att förtjäna ett stort förtroende eller för att få ta del av någon annan persons stora hemlighet..?
Det får jag nog grubbla på i hela mitt liv tror jag.
När ni såg rubriken på denna bloggen så trodde ni allt att ni skulle få ta del av något riktigt smaskigt!Men neeej, inte idag.Och skall det ske någon gång så skall det vara min egna hemlighet, för jag skulle aldrig välja att lägga ut en annan människas förtroende till allmän beskådan.
Men visst har vi alla hemligheter.Stora eller små.
Men så ibland kan ett förtroende eller en hemlighet bli en tung börda.Och ibland kan man bli förvirrad över hur man skall vårda den.
Det är då knepigheten kommer in hur man beter sig då?Hur mycket kan man avslöja för andra om man behöver råd och ändå inte avslöja en hemlighet eller ett förtroende?
Men i det stora hela så anser jag att om en vän väljer att delge ett förtroende eller en hemlighet så är det en typ av gåva som man blir tvåsam om.Vare sig man vill det eller ej.
Och ibland kan en hemlighet vara av livsviktighet att ta del av men ändå inte rolig.Det kan vara så kallade "Spöken i garderoben".Dessa är jag övertygad om att alla människor har.Ingen slipper undan dem.Men vissa är bättre på att gömma eller förtränga dessa spöken.
Men de kommer förr eller senare att öppna sin lilla garderobsdörr och titta ut, så då är det bättre att vara ärlig från början även om den hemlighet man avslöjar i vissa fall kan smaka surt.
Men det viktiga är ändå att man kan bevara en hemlighet eller ett förtroende och vårda det så gott man kan.
Nog om hemligheter för ikväll nu tycker jag.Nu skall jag berätta att ikväll så var min underbara väninna Lili-Ann och besökte mig.Vilken solskenskvinna hon är.När hon kommer in i min lägenhet så lyser hon upp den som solen!
Vi hade inte träffats sedan innan jul, så jag fick en julklapp av henne.
Det var ett jätte sött prydnadsväxthus med en katt och ett stort ljus i.Sedan var det mjuk
grön mossa som underlag inne i växthuset.Det var verkligen vackert.Jag har satt det på hedersplatsen i mitt vardagsrum.När jag får min stationära dator att fungera igen (så att jag kan lägga in bilder)så skall jag lägga in en bild på det lilla söta växthuset här i bloggen.
God natt!

Jag lever, men inte min stationära dator

Hej på er alla!
Nu har det hänt som man som bloggare fasar för...
Jag har fått fel på min vanliga dator.Vi tror det är grafik kortet som brunnit.
Suck!Undrar vad ett nytt grafik kort kommer att kosta?Skjortan eller byxorna?Nu försvann mina drömmar om en månad med lite bättre ekonomi än vad Januari brukar ha efter att man överlevt julen.
Men hur bloggar jag nu da, undrar väl ni alla.....
Jo det är ju så att min styvfar har hjälpt mig att få igång det trådlösa här hemma, så nu kan jag ju använda lilla Asus-datorn.Tur det.
Tänk vad man blir dator-beroende.
Men det är väldigt svårt att skriva på detta lilla tangentbordet och det smyger sig in många små fel då jag råkat nudda någon annan tangent lite då och då.
För att inte tala om hur svårt det är att lära sig att styra muspekaren med fingret på en platta på datorn..Suck!Bara en sådan enkel sak som när man vill markera något fällt...det är jätte svårt tycker jag.Min son har suttit bredvid mig när jag surfat med denna datorn ikväll och flinat åt mig när jag utalat förbannelser över misslyckade markeringar osv.Jag sa åt honom att själv prova, så skulle han minsann få se hur svårt det var.Men jag satte nästan i halsen när han tog datorn och använde den som om han inte gjort något annat i hela sitt liv.Det är vid sådana tillfällen som jag blir ännu mer säker på att jag ännu tillhör generation "dinusaurierna" som ännu lever kvar som en utrotningshotad art här på jorden.
Sedan så har jag ju inga roliga bilder eller liknande i denna datorn som jag kan lägga med i bloggen.Men jag hoppas så att det inte är ett för allvarligt fel på den stationära datorn.
Min styvfar skall titta igenom den stora datorn i slutet på nästa vecka.Då faller domen...
Tur nog så satt jag här om natten och brände ner alla bilder och alla små filmer som jag filmat.För om min styvfar får min dator i sina händer så tänker jag ändå be honom att han hjälper mig att rensa ur allt gammalt skit och lägga in det jag behöver på nytt.Men eftersom jag ännu inte är säker på vad som har hänt med gamla datorn så kan det ju bli en massa förlorad information.Bland annat mina mailadresser.Nu suckar och så snyftar jag lite också.(Nu har jag verkligen fått en orsak att få tycka lite synd om mig själv i alla fall)
Men kära läsare, misströsta nu inte, för ni får ännu dras med "Meezzzanina mitt i natten", hon finns ännu kvar i cyber rymden,Om än med mindre tangenter och lite bekyrade tårar, men hon ger inte upp!
Nattkramar!

Dockor eller bebiskopior?

Hej på er alla!
Satt här om dagen och tittade och läste på aftonbladet sida här på nätet.
Såg då att de hade ett litet filmklipp om folk i USA som köpte dockor som de använde som ett barn.De ordnade bland annat barnkalas som de bjöd in andra levande barn att deltaga med i.Där satt deras bebisdocka på en stol tillsammans med levande barn.
Jag finner inte ord för hur fånigt detta kändes.
Men jag är själv ägare till några av de handgjorda orginal kålrotsdockorna som ännu säljs i USA.Dessa dockorna kommer med adoptionspapper och är numrerade och bär små fotavtryck.Deras skapare Xavier Roberts tillverkade Kålrotsdockorna och började säja dem redan år 1978.Jag tycker mycket om att ha dockor som prydnader i mitt hem.Men jag har inte så många och skulle verkligen inte kunna känna att de var "mitt barn"...
När kålrotsdockorna skapades i USA så var amerikanerna som tokiga i att adoptera dem.Och så är det än.Det finns ett speciellt kålrots sjukhus där man kan få följa när kålrotsdockorna "föds".Det står en sjuksköterska innomhus under ett konstgjort träd och koplar dropp och annat så att det skall se riktigt realistiskt ut.Kolla själva får ni se:


Jag läste om dem på nätet att Kålrotsdockorna från början var tänkta till unga tonåringar i USA som var besatta av tanken att skaffa barn i tidig ålder.
Och den tanken kanske är bra...ha ha ha.-Ge dem en docka tills de mognar!
Men nu när jag läser om de nya dockorna som kallas "Reborn" som folk adopterar så är det nästan läskigt.De linkar verkligen ett spädbarn så till den grad att man kan ta miste på att de kanske lever.När man beställer en sådan docka så kan man välja allt ifrån hudfärg och etniska drag, ansiktsuttryck ,ögonfärg,tänder eller inte tänder,hår eller inte hår,hårfärg osv.Man kan till och med få ett konstgjort hjärta i dem som slår.
Jag gillar som sagt dockor som prydnader, men där går gränsen.
Bara tanken på att köpa en docka med hjärtslag tycker jag är lite skrämmande.
Men sedan kan man ju se dem på det artistiska sättet som ett konstverk.Och då har ju dessa dockors skapare lyckats många gånger.När jag läser om Reborn dockorna så ligger det många timmars jobb bakom dem.De är alla unika och massproduceras inte...än.Plasten/silikonet skall preparersas och målas så att den liknar riktig hud med rynkor och ådror och födelsemärken som små barn har,hårets skall sys i plasthuvudet, kroppen skall sys och fyllas med samd på rätt ställen.Sedan skall vissa delar lackeras och ögonfransar sys i.Detta är många timmars arbete.Och jag vill absolut kalla dem "små konstverk" eftersom alla är unika och handgjorda.
Lägger med en liten film där ni kan titta själv och bedömma.
God natt!

Vi har fått liv i den lille!

God kväll igen!
De sista två kvällarna så har trötthet regerat över min blogg.
Det är visserligen helt underbart att sova, men lagom är bäst.
Nu äntligen så har jag fått hjälp med att få liv i min lilla nya dator.Med liv så menar jag då internet!Min styvfar uppoffrade sig och kom hem och tittade över det hela.
När han var här så gjorde han ungefär samma saker som jag har gjort för att få liv i den lilla datorn.Men neej först ville det sig inte.
Min styvfar berättade att han talat med min styvsyster och även hon hade haft samma problem när hon skaffade sin lilla bärbara "kamrat".Hon hade då fått ringa till ComHem som ändrat någon liten inställning och så funkade det.Igår sa min styvfar åt mig att jag kanske kunde ringa upp ComHem.Men det hade jag ju redan gjort.Plus att jag för säkerhets skull hade skrivit till dem.
Neej da, inga inställningar behövde göras.Hade jag trådlöst så var det bara att trycka på knappen...
ComHems support har ju vart snuskigt snorkiga mot mig så jag tycker inte att det ger så mycket mer än ett dåligt humör att ringa dem.Men för att bevisa bemötandet jag får av ComHem för min styvfar så ringde jag dem igår.
En dam svarade och jag sa precis det som min styvfar sa att jag skulle säga.Det var en ComHem inställning som var i modemet som skulle skrivas in i min lilla dator.Jag frågade efter den.Damen som svarade sa direkt:
-Det är inte information som vi kan ge ut till dig.
Jag kunde inte annat än skratta.Sedan lämnade jag över luren till min styvfar med ett "var var det jag sa" leende på läpparna.Min styvfar förklarade noga för damen vad vi sökte.Och hon fortsatte att neka.
Men strax efter att vi lagt på luren så började helt plötsligt internet att fungera på den lilla datorn.
Föresten, bara så där helt appropå...Någon som har tips på billig bra telefoni och bredband med vänlig support?(Förstår inte varför jag ställer den frågan...öhh..)
Min andra undran är om det finns något sajt på nätet där man kan gå in och skriva om ohjälpsamma, snorkiga företag?
Hade jag möjlighet så kunde jag själv kanske starta ett eget bredband och telefoni företag som fick heta "ComFort".Där kunde man till och med ha en trvlig support!
Men namnet ComFort är tyvärr upptaget av ett annat bolag och jag har ännu inte vunnit mina miljoner på någon lott..än.
Men man vet aldrig när det blir, så ni företag med dålig service...se upp!
Kramar/
Mezzzanina

Sweinglish cardgames

Var hälsad alla där ute!!!
Sitter här ikväll och funderar på pinsamma situationer i mitt liv.Och jag lovar att de finns massor av dem...Suck!
Det kan ju faktiskt vara ganska så roande att läsa om pinsamma situationer så länge det inte involverar en själv.
När jag hade fyllt 18 så tyckte mina föräldrar att det var dags att jag lämnade boet.
Själv hade jag ingalunda planer på någon form av förflyttning mer än till utelivet på kvällarna.
De skickade mig att studera intensiv engelsk linje i Sigtuna.
Min mor körde mig i bil ända fram till dörren på internatet.
När vi knackade på så flög dörren upp och en amerikansk kille med stort skägg och tjocka glasögon hängde ut genom dörren.Han presenterade sig som "Steve"
Jag kunde inte ta ögonen från honom.
Jag undrade vad det var för typer som verkade bo på det här internatet.
Steve plirade på mig ut genom sina centimeter tjocka glasögon.Han liknade verkligen ugglan "Helge" i barnserien "Från A till Ö" som jag såg på tv som liten.(Jag tänkte att nästa person jag möter ser säkert ut som "Hedvig" i från samma serie...ha ha ha!)
När sedan Steve öppnade munnen så talade han amerikansk engelska.
Jag hade visserligen läst särskilld engelska i skolan, men jag hade aldrig använt mig av den.
Jag riktigt kände grodorna hoppa ur min mun när jag sa det lilla ordet "Hi".
Steve följde mig till mitt rum och min mor åkte hem till Gotland.
Där satt jag ensam på mitt rum och grät.Tyckte verkligen synd om mig själv då.Jag hade verkligen känt en extra klump i magen när Steve hade berättat att alla som bodde i samma hus som jag var amerikaner.
Nu skulle alla skratta åt grodorna som hoppade ur min mun var gång som jag öppnade den, tänkte jag.
Min mor hade ställt vissa förfrågningar om tvättstuga och liknande faciliteter innan hon åkte.Stevs kunde inte svara på vart dessa låg utan sa att han skulle be någon av de andra visa mig detta.
När jag suttit en bra stund och tyckt hemskt synd om mig själv, så knackade det på dörren.
Utanför stod en hippie.
Hippien utanför min dörr sa att han ville visa mig tvättstugan.
Jag undrade vad jag gjort för att förtjäna att hamna på denna skola som verkade vara fylld med enbart udda amerikaner.(I alla fall sett så ifrån mina ögon)
Hippien visade sig vara riktigt rar.Jag stammade fram att "jag did not speak very good english."
Han svarade att det gjorde inte så mycket.Och om jag undrade något så kunde jag bara fråga honom så skulle han hjälpa mig.
På kvällen så knackade han på min dörr igen och sa att vi alla skulle träffas i matsalen.
Jag följde med honom ut till de andra.Det var en hel grupp med amerikaner.Alla ställde de en massa frågor till mig och undrade vänligt och lite nyfiket vart jag kom ifrån.Marty, min hippie-vän förklarade för de andra att jag var en shy girl.Men jag sa då att jag förstod vad de menade.
Men det skulle jag inte ha gjort...
De frågade om jag ville vara med och spela kort.
Hur skulle jag som knappt vågade öppna munnen förklara för dem att jag var en usel kortspelare.Så slog mig tanken att jag var duktig på att lägga patiens i alla fall!Kanske kunde jag visa dem en patiens som jag kände till!Men vad hette nu patiens på engelska????
Så på knagglig engelska så sa jag:
I am not so good at playing cards, but i know how to play with myslef!!!!!
(Sex är Guds sätt att skämta med människorna.)
Även om dessa amerikaner var oerhört trevliga och var oerhört imponerade när man försökte göra sig förstådd, så pikade de mig under alla mina år på skolan.-Look, here comes the girl who knows how to play with her self!
Men jag hade i alla fall bidragit till att sprida många leenden på skolan!
Nattis

Tilbakablick på riktigt oväder

God kväll igen!
Ännu en dag och ännu en blogg...
Jag vet egetligen inte varför jag inte kan skriva blogg på dagtid.Tror att det kanske är för att omgivningen stör mig när jag får andra vardags saker i tankarna.
Pä kvällen när sonen har lagt sig och det är tyst och lungt omkring mig så kan jag sätta mig här och samla tankarna och skriva.
Idag kom snön till Gotland.Det är oerhört vackert att se på, men jag skulle egentligen föredra att leva utan den.
När jag var yngre så blev jag helt till mig när det kom snö och ville genast ut i den.I min barndom så drog man fram pulkan så fort man såg en snöflinga!Och för att inte tala om det klassiska:När man hade vart ute bra länge och levt om i snön, så gick man hem och drack varm choklad!Tror aldrig att varm choklad smakat så gott som då!
Men nu nöjer jag mig gärna med att betrakta snön från mina fönster.
Men tänk ändå vad vi svenskar är lyckligt lottade med de väder vi har...
Jag kommer aldrig att glömma åskvädren i Wisconsin när jag bodde där.
Här i Sverige så kanske blixten slår och sedan så räknar vi sekunder efteråt tills vi hör åskan ljuda.Men i USA så var det en massa blixtar samtidigt som slog en här och en där.Dessutom så såg man blixtar som gick mellan varandra på himlen samtidigt som andra slog i marken.Jag minns den amerikanska familjen jag bodde hos den första tiden i USA.De bodde ute på landet.När det första ovädret (som jag upplevde i USA)drog in över Wisconsin, så drog mamman i familjen med mig ut på verandan för att beskåda spektaklet.Jag trodde att jag skulle kunna sitta där och räkna mellan blixtarna och att de bara skulle slå långt borta och lite då och då.Men så var inte fallet.Hela himlen förvandlades till ett blixtrande nätverk och då kan ni själva förstå hur åskan som följde lät.Dessutom så följdes alltid dessa oväder av tornados.Jag vande mig aldrig med åskvädren och grät ofta så jag skakade.Samtidigt så var den amerikanska familjen helt ko-lugna.De användebåde tv och telefonerna som vanligt fastän blixten slog så att telefonen ringde till vart gång.Hu!Jag får ännu gåshud fastän jag sitter här och enbart tänker tillbaka.Sen var det de här tornadona som kom...En morgon efter ett åskvänder som fått mig att gråta mig till sömns, så hade en tornado gått precis bredvid huset där jag bodde.Den hade ryckt upp familjens gamla ek som stod bredvid huset.När jag sen kom ut så såg jag en öppen gång genom skogen där tornadon passerat..Huuuu!
Jag minns även ett fruktansvärt ovänder som kom när jag flyttat till lägenhet där.Det var mitt på dagen och tv kanalerna hade en liten bild i rutan som kom upp när det var tornado varning.De sände med jämna mellanrum beskrivningar på hur man skulle bete sig om det kom en tornado för nära.Man skulle ta med sig madrasser och gå in i badrummet sa dom på tvn.Badrummet med sina (få) rör skulle skydda bättre än de andra rummen.Men just den dagen så slog blixtarna verkligen runt huset och jag satt vid ett fönster och såg en jätte tornade torna upp sig i horisonten.Jag ringde min mor i Sverige och grät och berättade om läget.Tur nog så hadde hon is i magen och talade lugnande till mig, och till slut så passerade ovädret och jätte tornadon missade oss!
Men jag glömmer det aldrig aldrig.
Döden är inte det värsta utan fruktan för döden./ George Bernard Shaw
God natt!

Vad man skriver i en blogg...

God kväll alla!
Ikväll blev jag så glad när jag såg hur många som börjat att läsa min blogg...(rodnar).
Det var verkligen läsar rekord sen jag var inne här och skrev förra gången!
Det glädjer mig så oerhört att fler och fler tar sig tid att läsa det jag skriver!
"Det finns ingen stor begåvning utan en smula galenskap."
Jag har själv börjat att läsa andras bloggar för att se vad de skriver om och försöka att lära mig av dem vad som håller liv i en bra blogg.
Man går helt enkelt in på en så kallad bloggportal och så kan man välja kategori på bloggar som man vill läsa.Själv väljer jag oftast "humor" eller "husdjur",men ibland blir det annnat också.
Men jag har också upptäckt att nätet kryllar av så kallade "bloggare" där författaren kanske bara laggt in en mening och ibland till och med bara ett ord.Är det då verkligen en blogg?
Det kan säkert vara kul ett tag, men det roar inte mig i längden.
Något som jag också noterat med bloggar som verkar ha många läsare, är att författaren ofta bjuder en hel del på sig själva.Det ligger nog i min natur att detta tilltalar mig väldigt många gånger.Men ibland tycker jag att vissa bloggare går lite för mycket över till den vulgära gränsen i hopp att få fler läsare.Man kan läsa om allt från plastikoperationer, könssjukdomar, kroppsodörer, perversitet och fula ord.(Även jag använder ibland ett och annat fult ord för att förstärka vissa uttryck).Författarna till denna typen av bloggar tvekar heller inte att lägga ut sina personliga åsikter om andra människor.De lägger också gärna ut både namn och telefonummer till andra människor om det gynnar dem själva.
Men jag tror att det ofta kan ligga i människans natur med en viss nyfikenhet för andra människors privatliv.Annars skulle man inte höra talas om så många dagböcker som medvetet blivit lästa av andra människor än ägaren till dagboken.Särskillt spännande kan det vara att läsa sådant som inte alls ligger i ens egens naturliga sätt att leva.Sedan kan man ju berätta för andra dagen efter att till exempel:
-Kan du tänka dig vad jag läste på nätet igår....bla bla bla.
Man skulle ju inte memorera sådant om det inte hade något som tilltalade en eller chockerade en på något sätt.
Tyvärr (för er) så är jag mer av den försiktiga typen som tänker igenom det jag skriver både en och två gånger.Och även om jag tycker om att skriva så finns det gränser för vad jag lägger ut när det gäller mitt privatliv och mina nära och kära.
Men samtidigt så vill jag ta lärdom av dessa bloggar.I alla fall till en viss del.Bjuder man på sig själv så får man också fler läsare.Detta är dagens sanning.
"Det bästa sättet att behålla en hemlighet är ibland att inte berätta att det är en hemlighet."
Jag kan också berätta att jag hittills inte har drabbats av skrivtorka.Men om jag känner mig extra trött så kanske att jag skriver sämre och då väljer jag hellre att hoppa över att skriva den dagen.
Men som sagt är det så när jag skriver, att jag ofta börjar att med något litet dags-aktuellt ämne som jag kanske har tänkt mig att bara skriva lite kort om, men så faller pusselbitarna bara på plats och orden bara rinner ur mig!
Men idag höll det på att bli ett större ofrivilligt bloggavbrott.
Nyfikna nu..?
Det var egentligen igen konstigt eller helt oväntat som ställde till det för mig.Jag fick virus i datorn och den gick inte alls att använda.Det har nog de flesta som använder datorer någon gång erfarit.Jag har hittills använt mig av tre olika virusprogram.Men inte hjälpte det.Ett av dem följde med datorn när jag köpte den.(Det är föresten det virusprogram som gotlands kommun använder sig av.)
Men jag måste säga att det virusprogrammet suger!Det märker absolut inte när någon trojan smyger sig in och gör sig hemmastadd.
Nu har jag fått virus-noja på hjärnan också, så jag skaffade mig ytterligare ett virusprogram som jag har hört mycket bra om.Det heter "spywarefighter".Där slipper inga trojaner in obemärkt minsann!(I alla fall inte än....)
Men jag har tänkt en hel del på detta med datorvirus.Jag undrar hur de som jobbar med att skapa dessa virus (för jag är säker på att de som skapar datorer och datorprogram också har stor del i att skapa virus för att få ökad omsättning)kan gå och lägga sig med gott hjärta på kvällen?Bara vetskapen om att "idag har jag skapat ett virus som förstör miljoner människors datorer" måste ju ligga och smyga i ens sinne.I alla fall om man har ett gott sinne.
Då skulle jag hellre jobba som lapplisa, för det finns förmodligen en orsak till att bilar inte skall stå på vissa platser.
Tänk er all samlad information på alla datorer i hela världen som gått till spillo för att datorvirus existerar....
"Det man inte har i huvudet får man ha i USB-minnet!"
God natt