Vänd er inte om i mörkret...

Japp då var det kväll igen!
Och det är ingen varm sommarkväll direkt.Sitter här och småfryser med en filt om mig och katten "Pärla" ligger i mitt knä.
Jag undrar vad för underligt det är med mitt internet...De sista dagarna har det vart slöare än någonsin, och ikväll så kunde jag helt plötsligt inte se mina egna bilder i min egen blogg.(???)
Jag har precis avslutat kvällsläsningen med sonen.Vi tycker det är så mysigt att ligga och läsa någon riktigt spännande bok tillsammans på kvällarna.Ofta blir det små pauser i läsandet då vi båda bara ligger där och små fnissar och är allmänt flamsiga av trötthet efter en lång dag.
Just nu läser vi "Ondskans stjärna" av Anthony Horowitz som är den andra boken i en kuslig ungdoms trilogi.

Annars är jag inte mycket för kusliga saker.
Minns när man var yngre och bara älskade att få krypa ihop och se någon riktig "skräckis" på film.Hellst på bio.Samma Mezzzanina som satt och små myste och små ryste på den tiden stänger numera av tvn när det blir för läskigt!
Minns även mina två första skräckfilmer...Den första skräckfilmen som jag såg på bio var "Fredagen den 13:e del 2"
På den tiden var jag ganska så harig av mig så jag var inte direkt urlycklig när alla i klassen skulle gå på bio och se just denna filmen.Men man ville ju inte visa sig rädd så det var bara att ta ett djupt andetag och rycka upp sig och säga att självklart ville man gå med!
Tror aldrig någon hoppat så högt i en biosalong som jag gjorde då!
Efter bion så skulle jag gå ensam hem.Det var en mörk vinterkväll och klockan närmade sig midnatt.Jag passerade ett hus med byggnadsställningar vid fasaden.Plötsligt fick jag den där obehagskänslan som jag haft när jag såg filmens monster plötsligt dyka upp i bakgrunden vid ett par helt ovetande ungdomar.
Något fick mig att vända mig om.Och just då tände en man upp en stark strålkastare på byggnadsställningen och stod själv mitt i ljusskenet som en svart siluett....
-Behöver jag skriva hur rädd jag blev och hur snabbt jag sprang hemmåt efter det?!
Som jag nände tidigare så var jag harig redan innan denna filmen.Men något satt liksom kvar efteråt.Minns att jag och mina två bröder ofta var ensamma hemma på kvällarna i mina föräldrars 1700-tals hus.Mitt i huset fanns en spiraltrappa som ledde upp till övervåningen.Den hade obehagligt öppet under själva trappstegen så att man kunde titta ner under sig när man gick i trappan.Mina bröder gick ju alltid och la sig tidigare än mig, så lotten föll på mig att gå ner på nedervåningen och släcka alla lampor där innan läggdags.
Jag minns att jag släkte lamporna och rusade mot trappen.Väl i trappen så fick jag då alltid känslan av att någon skull grabba tag i mina fotvrister mellan trappstegen...Det var riktigt obehaglig.Men jag hade nog värdsrekord i att springa fort upp för en spiraltrappa!
Natti Natti allaihopa! (Och glöm inte att titta bakom er innan ni går och lägger er!)
Lägger med en riktigt kusligt "gullig" youtube film åt er!