Sitter här mitt i natten med en röd katt i mina armar. Utan min son och mina djur vore jag nog ingenting.Jag undrar ibland om folk förstår att jag lever genom min son och mina djur? De är alla en så stor del av mig att de känns som en kroppsdel allihopa.Men sonen är mitt hjärta.Jag lever för att få se honom le och vara lycklig.Det finns ingen som förstår min humor så bra som min son.Han vet innan jag skall skratta att det här är något som mamma kommer att skratta åt! Och jag lever för att höra musiken i mina katter spinnande. När jag fick barn så kom jag hem och bara grät.Inte för att jag var ledsen utan för att jag fick uppleva att världens största ansvar kommit hem med mig i mina armar. Livet fick en tvärvändning och jag fattade att jag aldrig upplevt riktig kärlek förrän just då. Om någon frågar mig idag vad jag lever för, så är det enbart för min son och djuren. Sonen är solen på min himmel, sonen är ljuset som värmer mitt hjärta. Men med allt detta kom även en rädsla och medvetenhet.Skulle solen slockna då blev allt svart och då skulle i så fall all värme upphöra. Tänk att ett litet barn kan komma till världen och få en person att tänka om och ändra alla värderingar i livet om vad som egentligen är viktigt. Men idag vet jag. När det gäller mina katter så är det inte enbart "Mina katter" utan de är mina håriga barn.Jag är så trött på folk som underskattar djuren.Ärligare varelser än vad djuren är kommer vi aldrig att få skåda. När jag nu ligger här på soffan och skådar in i min katt Mollys ögon så ser jag en sådan tillit att det gör ont i hjärtat.Molly trycker sin lilla nos upp mot min haka och blottar sin strupe för att jag skall klia henne där.Det behövs verkligen inga ord för att förklara den kärleken och den värmen som hon utstrålar nu! Jag tänker ofta på hur folk talar om just ämnet att ha katt.Väldigt många ser katten just som något trevligt som ingår i hushållet.Typ:.Vi har skaffat nytt hus, nya rabatter nytt kök och katt. Katten är något som är självklart hemtrevligt helt enkelt.Men hur många människor tänker på att det är en ny familjemedlem som de adopterat hem.En ny liten personlighet att lära känna?Nu skall jag inte dra alla över samma kant för jag vet att det finns många som uppskattar djuren på samma sätt som jag gör.Men majoriteten gör det inte.Om vi uppskattat katten till fullo i detta land så skulle den ha haft en status och ett högre värde.Det skulle ha vart lag på ID märkning av katter samt att folk borde tänka på att när man skaffar katt så tillkommer självklart kastreringen av katten.Idag köper folk en katt för 10 kronor tassen och har den gulliga lilla katten hemma tills den börjar att bli stor och ibland obekväm för sina ägare genom att till exempel revirmarkera.När de sedan hör kostnaden för kastrering så har deras lilla söta kattunge inte enbart växt upp till en problemvarelse utan den kostar dessutom pengar och då är det inte lika kul längre.Det är tyvärr då vanligt att folk lägger ut en annons där de hotar med avlivning av katten och skyller på allergier osv. Fy fasen vad det gör mig arg.Förvisso finns det säkert en del som har allergier, men man kan ju faktiskt testa att hälsa på någon som har katt och se om man tål katt innan man skaffar sig en själv. Nej mina vänner, fram för att höja kattens status. Nu skall jag ta och städa råttburar och pussa på min son och mina pälsklingar! Natti natti PS:Bifogar bild med fin son och katten Molly