Bassängfobi och en underbar spindel

Hej på er!
Idag skall jag berätta om något ytterst känsligt.
-Jo, jag tänker dela det med er, fast det är ett känsligt ämne.
Idag skall jag skriva om min fobi.
När jag flyttade in till min nya lägenhet i stan så tänkte jag:
-Jaha, nu är det slut med spontana kvällsdopp på stranden, för jag kommer ju att bo mitt i en stad.
Sedan upptäkte jag att det låg en bassäng mitt på gården.Men bassäng var ändå inget för mig...trodde jag.
Jag kan för det första inte simma och sedan har jag bassängfobi.Och då menar jag FOBI i stak form.
Men sommaren kom och jag följde med sonen till badet.Jag satt där i min bikini och blev stekt.Jag tog mig fram till bassängen för att fota sonen som badade som en delfin.Då såg jag att ena sidan var så grund att man lätt kunde sitta ner i vattnet.Sonen bad och bad mig komma ner i bassängen.
Jag la bort kameran, tog ett djupt andetag och vips...JAG KLARADE DET!!!
I slutet av sommaren så tog jag till och med fem simmtag!!!
Modet steg och när bassängen stängt för säsongen så vågade jag mig äntligen på att ringa sjukgymnasten om bassäng träning som vi talat om så länge men inte verkställt.
Idag var den stora premiären för bassängträningen.
Jag fick låna en baddräkt som var icke elastisk och stor som ett tält.Men jag brydde mig faktiskt inte om det.Tänkte:-Det är ju bara sjukgymnasten som kommer att se mig idag.Sedan om det går vägen och jag skulle träna när det fanns andra i bassängen så kunde jag ju hinna skaffa mig en egen baddräkt.
Det hela började helt fel.Jag hoppade in i duschen med baddräkt och duschade mig med baddräkten på.Det hade jag fått lära mig att man skulle göra när jag gick i mellanstadiet (typ för 100 år sedan).En tant som också skulle på sjukgymnastik kommenterade genast:-Jasså, man skall väl inte gå in med blöt baddräkt.
Sedan tog jag mig in till bassängen.Där ställde sig alla runt bassängen och frös i väntan på sjukgymnasten.En dörr var öppen utåt och det drog kall luft in på oss.Massa handikappade äldre var där och hade med sig assistenter som inte skulle bada.De stod alla och tittade på varandra...Sedan kom sjukgymnasten in.Jag var först inne vid badet och erbjöds först ett bad.Alla tittade på mig.Jag tittade själv och undrade om det var djupt i bassängen eftersom jag inte kunde simma.Jag avstod att gå först i vattnet.En handikappad dam hissades ner via hiss i vattnet.När hon hissats ner en bit så hade hon vatten upp till hakan och hade ändå inte nått botten av bassängen.Då kände jag svetten komma.Jag fick mer och mer panik.Var bara tvungen att fort ta mig ut ur rummet med basssängen.Jag klarade det inte....
Efteråt kom tårarna.Jag misslyckades.
När jag väl klätt mig och kommit ut i korridoren så satt där den största spindel jag någonsin sett.Handflatestor vore att underdriva.Men jag kan säga att den var bra mycket trevligare än vad bassängen var.